Рисунок 9. Стилизованная визуализация того, как может выглядеть портал на краю кургана и ассоциации, которые он может вызвать. Иллюстрация призвана продемонстрировать, как дверь может одновременно определять связь, противопоставление и пространство-между. Иллюстрация:Ингвильд Тигнлум, © Marianne Hem Eriksen.
Тем не менее, природа контактов в дверях не выглядит носящей ежедневный характер. Письменные источники указывают, что умершие обладали властью и тайными знаниями, которые могли быть переданы живым путём ритуальной практики или некромантии. Одним из этих ритуалов была утисета (útiseta) — сидение на кургане или под повешенным человеком, чтобы обрести пророчество или эзотерические знания у мёртвых (Davidson 1968, 184, 99; Solli 2002, 137–38). По теме повешенных тел стоит кратко отметить, что виселица имеет структуру, подобную порталу: два столба с перекладиной или перемычкой. Виселица создаёт пространство-между по нескольким направлениям: во-первых мёртвое тело подвешено в воздухе, соединённое с опорой только верёвкой, не касаясь ни земли, ни неба. Во-вторых, тело помещено в дверной проём, что охватывает и устанавливает ему рамки, располагая умершего в пространстве-между по горизонтальной шкале. Быть может, виселицы были ещё одним типом ритуализированного дверного проёма мёртвых?
Возможно, ритуализированные двери могли создавать точку подключения для прорицаний и получения эзотерических знаний. Хоть мысль спекулятивна, но после рассказа ибн Фадлана как очевидца можно предположить, что люди могли бы пытаться общаться с умершими при помощи ритуализированных дверей в контексте погребения, хотя такая практика оставила бы мало следов, фиксируемых археологией. Люди, стремящиеся к общению с или к получению знаний от мёртвых могли совершать такие действия, как прохождение через, стояние внутри или поднятие над различными типами ритуализированных дверей. Дополнительно, археологические данные свидетельствуют, что в некоторых вратах живые, в определённом смысле, делились пищей с мёртвыми. Перед Готландскими картинными камнями были найдены древесный уголь и кости животных — правдоподобно предположить, что это остатки ритуальной еды, помещаемой у камней (Andrén 1993). Подобным же образом юго-западные порталы были проинтерпретированы как алтари для жертвенной пищи, где еда и питьё приносились в жертву мёртвым (Gräslund 2001). Жертвоприношение пищей могло представлять собой общий чувственный опыт живых и умерших, создавая связь с мёртвыми предками.
Создание границ: противопоставления. Хотя контакт с умершими был возможен и иногда к нему стремились, отграничение-делимитация могильных курганов, кольцевые рвы и порталы могут выражать противопоставление: умершие принадлежат отдельному пространству. В письменных источниках, которые обсуждались выше, имеются примеры людей, пытавшихся контролировать пороги между мирами. Ритуализированная дверь на рисунке 9 демонстрирует, как дверной проём определяет и разделяет пространства внутри и снаружи, в полном соответствии с утверждением Белл, что ритуализированное окружение определено и отделено от окружения иного (Bell 1992, 74, 88–89). Пространство кургана интуитивно воспринимается как отделённое потому что, во-первых, отграничено самой насыпью, и, во-вторых, ритуализированной дверью, которая создаёт противопоставленные пространства физически. Человек, стоящий перед монументальным погребальным курганом с дверью к мёртвым предположительно воспринимал пространство по другую сторону портала как иное, сакральное, исключительное или Иномирное — и чётко отделённое от этой стороны.
Можно представить и другие формы практик, выражающих ограничение и переход. Постройка ритуализированных дверей может быть частью самого погребального ритуала. Я предполагаю, что порталы в Хельго и Абю могли использоваться во время обряда погребения, возможно, через врата проносили тела умерших. Ритуализированная практика проноса тела через могильный портал или над порогом может представлять собой фундаментальную материализацию rite de passage (обряда перехода) — трансформацию индивидуума из одного социального состояния в другое (Gennep 1960). Поскольку, например, в кургане Хельго имеется несколько погребений, это открывает путь к многократному использованию портала. Заманчиво провести связь с вышеупомянутой концепцией врат Вальгринд (Valgrind), Нагринд (Nágrind), Хельгринд (Helgrind). Возводили ли люди эпохи викингов материальную версию врат для павших/ трупов/ Хель, чтобы облегчить переход умершего в царство смерти? Или, возможно, наоборот, врата письменных источников являлись памятью о древней ритуальной практике?
Создание пространства между: выражение девиантности? Умершие могут не принадлежать здесь-и-сейчас ни этого мира, ни мира мёртвых. Этот смысл ни того, ни другого может быть понят как проявление лиминальности (Turner 1967). Некоторые погребальные практики, обсуждаемые в этой статье, могут быть проинтерпретированы как размещение умерших в пограничных пространствах. Как уже говорилось, стоящий в дверях находится ни здесь, ни там, но между пространствами или вне пространства. Стоит отметить, что народное поверие, записанное в Швеции, утверждает, что вы никогда не должны стоять в дверях, держась руками за дверные косяки или дверную раму — заполняя пространство-между — это может «принести смерть в дом» (Hagberg 1937, 46).
Захоронения в дверных проёмах и захоронения на порогах у погребальных курганов можно понять как способ выражения «пространственной инаковости» (ср. Reynolds 2009, 206–7). Почему некоторые люди были похоронены ни здесь, ни там, но между? Ева Тате (Eva Thäte 2007) и Лешек Гардела (Leszek Gardeła 2012) недавно исследовали девиантное погребение эпохи викингов. Тате (Thäte 2007, 266–67) указывает на несколько признаков для девиантного погребения в контексте эпохи викингов: отмечаются различия в ориентации относительно погребального поля; необычное расположение тела, необычная обработка трупов, такая как обезглавливание, связывание конечностей, помещение на теле ножей и придавливание тела камнями. Тем не менее, манипуляции с телом не являются единственным индикатором амбивалентности: размещение тела точно также может рассматриваться как аспект девиации. Паркер Пирсон (Parker Pearson 1999, 15) утверждает, что «различия между нормальными и девиантными индивидуумами могут … быть выражены пространственно». В тезисах своей докторской диссертации Питер Брэтт (Peter Bratt) кратко обсуждает феномен захоронения в юго-западных порталах, рассматривавшийся выше, и утверждение, что погребения здесь были бы местом умерших «на пороге в царство смерти», между миром живых и миром мёртвых Он приходит к выводу, что эта интерпретация неубедительна, утверждая, что было крайне важно обеспечить умерших надлежащими похоронами и тем самым предотвратить преследование ими живых (Bratt 2008, 95–96). Я не согласна с Брэттом. Погребальные практики эпохи викингов могут варьироваться почти бесконечно, было признано множество стратегий для создания надлежащего посмертия. Гардела (Gardeła 2012, 88), критикуя термин «девиантное захоронение» на основании гетерогенности погребальных практик эпохи викингов, указывает, что «жестокое расчленение трупа необязательно может отражать факт, что конкретные люди рассматривались как злонамеренные в течении своей жизни, но скорее показывает страх, который они могли вызвать после момента смерти» (там же, 316).
Погребения лиц на пороге могилы и в дверном проёме дома могло быть практикой, актуальной для конкретных людей. Исследованный материал вполне может указывать на такую интерпретацию. В письменных источниках, рассмотренных выше, лица, что тесно связаны с захоронением в дверном проёме, показаны имеющими девиантные аспекты. Мать, погребённая за дверью, в «Заклинании Гроа» является колдуньей — как и безымянная вёльва, похороненная за восточной дверью в «Снах Бальдра». Храпп из «Саги о людях из Лососьей долины», по-видимому, не практикует магию, но он злобен по характеру и постоянно конфликтует и мучает своих соседей. Человек-Лось из Бирки интерпретируется как могущественная личность, похоронен с лосиным рогом и обезглавленным человеком под порогом длинного дома. Таким образом, есть несомненная возможность, что некоторые из погребённых лиц, о которых шла речь в этой статье, рассматривались как девиантные, или как причастные к могуществу, магии и ведовству, или как отступники от правил общественного поведения. Возможно, они оказались в западне в переходной фазе между живыми и мёртвыми с целью защиты или в качестве наказания? Или, быть может, как указывалось выше, они обладали способностью к предсказаниям и даром пророчества, и пространственный контекст двери должен был позволить живым по-прежнему общаться с этими могущественными личностями.
Итоговые замечания
Статья предназначена для изучения практики использования ритуализированных дверей в погребальной архитектуре эпохи викингов. Ритуализация предполагает воплощенный опыт в символически структурированном окружении. В этом случае у нас есть (возможно, древнее) метафорическое значение двери как границы, как физического выражения лиминальности. Это выражение лиминальности ощущалось и использовалось представителями эпохи викингов для создания точки доступа между мирами живых и мирами мёртвых. Среди свидетельств археологии зафиксированы различные практики, намекающие на связь между дверями и мёртвыми: возведение двереобразных картинных камней на межевом пространстве; традиция хоронить умерших под входами, возведение порталов и порогов, ведущих в могильные курганы, и включение проходов и перемычек, ориентированных по оси юго-запад — северо-восток, создание ритуализированных дверей в пространство мёртвых. Ритуальные практики на могилах в той или иной форме также, предположительно имели место. Я могу предположить несколько типов возможного воплощения взаимодействия с погребальной архитектурой, такие как прохождение через порталы, поднятие живых персон или тел над порогом или разделение пищи с умершими.
Благодаря власти дверей создавать оси, противопоставления и пространство-между было высказано предположение, что двери охватывали одновременно близкие отношения и противопоставление между живым и умершим населением. Сверх того, ритуализированная дверь создавала пространство между жизнью и смертью, возможность пространственно выразить пограничные аспекты смерти. Власть дверных проёмов и порогов есть результат слияния телесного опыта и символически структурированного пространства. Дверь к мёртвым доказуемо является резонирующей на множестве уровней понимания, веры и практики — возможно даже на уровне эмоций — в Скандинавии эпохи викингов.
Одновременно использование двери как ритуального инструмента показывает глубокое значение дома для ритуального поведения в эпоху викингов. Внутреннее пространство длинного дома и его границы служили отличной метафорой для погребальных и ритуальных практик — тема, остающаяся открытой для новых обсуждений ритуального поведения эпохи викингов. В итоге, лиминальная природа двери делала её местом неоднозначным, где было возможно, с помощью ритуальных практик, соединение внутреннего пространства дома с миром, лежащим полностью вне пределов досягаемости повседневного здесь-и-сейчас.
Выражение признательности
Данная статья имеет источником постоянно действующий проект кандидатов наук на кафедре археологии, истории и охраны памятников в Университете в Осло, где я в настоящее время являюсь научным сотрудником в качестве кандидата наук. Я очень обязана людям, которые читали и комментировали различные отрывки данного текста: моим нынешним и прошлым руководителям Лотте Хедигер (Lotte Hedeager), Эндрю Рейнольдсу (Andrew Reynolds), Джулии Лунд (Julie Lund) и Перу Дитлефу Фридрексену (Per Ditlef Fredriksen), а также членам нашей аспирантской группы: Ларсу Аасу (Lars Aas), Элис Нейман (Elise Neumann) и Лене Ос Йоханенссен (Lene Os Johannessen). Я очень благодарна лицам и организациям, от которых получила разрешение на воспроизведение изображений, и, в ряде случаев, создавшим новые иллюстрации для меня. Я также хотела бы выразить свою признательность двум анонимным рецензентам за их внимательное прочтение статьи, которое, как я считаю, значительно текст улучшило. Разумеется, все ошибки при этом остаются моими собственными. И в конце, но не в последнюю очередь, я хотела бы выразить сердечную признательность помощнику редактора «Археологических диалогов» (Archaeological dialogues) Лив Нильссон Штуц (Liv Nilsson Stutz), за поощрение меня продолжать публикации на данную тему.
Ссылки
Первоисточники
Egils saga Skalla-Grímssonar (1965): translated into Norwegian by L. Heggstad, Oslo.
Eyrbyggja saga (1989): translated into English with an introduction and notes by H. Pálsson and P. Edwards, London.
Grimnesmål (1985): in Eddadikt, translated to Norwegian by L. Holm-Olsen, Oslo.
Grógaldr: available online at
http://www.heimskringla.no/wiki/Grógaldr, retrieved 6 August 2012.
Gulathing Law (1994): published as Den eldre Gulatingslova, Oslo.
Ibn Fadlan’s Risala (2012): published as Ibn Fadlan and the land of darkness. Arab travellers in the far North, translated into English by P. Lunde and C. Stone, London.
Landnámabók (1997): published as Landnåmsboken. Beretningen om
landnåmet på Island ca. 870–930, translated into Norwegian by L.K. Schnei, Oslo.
Laxdæla saga (1997): Published as The saga of the people of Laxardal, translated into English by K. Kunz, in Ö. Thorsson (ed.), The sagas of the Icelanders. A selection, New York, 270–421.
The dreams of Baldr: available online at
http://heimskringla.no/wiki/Baldrs_draumar, retrieved 20 January 2013.
Прочие источники
Andreeff, A., 2007: Gotlandic picture stones, hybridity, and material culture, in P. Cornell and F. Fahlander (eds), Encounters, materialities, confrontations. Archaeologies of social space and interaction, Newcastle, 242–58.
Andreeff, A., 2012: Archaeological excavations of picture stone sites, in M.H. Karnell (ed.), Gotland’s picture stones. Bearers of an enigmatic legacy, Gotland (Gotlänsk Arkiv 84), 129–212.
Andrén, A., 1989: Dörrar til förgångna myter. En tolkning av de gotlänska bildstenarna, in A. Andrén (ed.), Medeltidens födelse, Krapperup (Symposier på Krapperups borg 1), 287–319.
Andrén, A., 1993: Doors to other worlds. Scandinavian death rituals, Journal of European archaeology 1, 33–56.
Andrén, A., 1997: Mellan ting och text. En introduktion till de historiska arkeologierna, Stockholm.
Arrhenius, B., 1970: Tür der Toten. Sach- und Wortzeugnisse zu einer
frühmittelalterlichen Gräbersitte in Schweden, Frühmittelalterliche Studien 4, 384–94.
Arrhenius, B., and U. O’Meadhra (eds), 2011: Conclusions and new aspects, Stockholm (Excavations at Helgö XVIII).
Artelius, T., 1999: Den döde vid dörren. Reflektioner rundt förfäderskult utifrån fynd av människoben i två halländska långhus från järnålder, in T. Artelius, E. Englund and L. Ersgård (eds), Kring västsvenska hus. Boendets organisation och symbolik i förhistorisk tid, Göteborg (GOTARC, Series C 22), 73–85.
Bårdseth, G.A., 2009: The Roman Age hall and the warrior-aristocracy. Reflections upon the hall at Missingen, south-east Norway, Norwegian archaeological review 42(2), 146–58.
Beck, A.S., 2010: Døre i vikingetidens langhuse. Et forsøg på at indtænke mennesket i bebyggelsesarkæologien, unpublished Master’s thesis, University of Copenhagen, Saxo Institute, Prehistoric Archaeology.
Bell, C., 1992: Ritual theory, ritual practice, New York.
Bertell, M., 2006: Where does Old Norse religion end? Reflections on the term Old Norse religion, in A. Andrén, K. Jennbert and C. Raudvere (eds), Old Norse religion in long-term perspectives. Origins, changes, and interactions, Lund, 298–302.
Blanton, R.E., 1995: The cultural foundations of inequality in households, in T.D. Price and G.M. Feinman (eds), Foundations of social inequality, New York, 105–27.
Blier, S.P., 1987: The anatomy of architecture. Ontology and metaphor in Batammaliba architectural expression, Cambridge.
Blindheim, C., and B. Heyerdahl-Larsen (eds), 1995: Gravplassene i Bikjholbergene/Lamøya. Undersøkelsene 1950–1957, Oslo (Kaupang-funnene II).
Bourdieu, P., 1977: Outline of a theory of practice, Cambridge.
Bradley, R., 2003: A life less ordinary. The ritualization of the domestic sphere in later prehistoric Europe, Cambridge archaeological journal 13(1), 5–23.
Bradley, R., 2005: Ritual and domestic life in prehistoric Europe, London.
Bratt, P., 2008: Makt uttryckt i jord och sten. Stora högar och maktstrukturer i Mälardalen under järnåldern, Ph.D. thesis, Stockholm University, Institute of Archaeology.
Brendalsmo, J., and G. Røthe, 1992: Haugbrot eller de levendes forhold til de døde. En komparativ analyse, META, Medeltidsarkeologisk Tidskrift 1–2, 84–119.
Bugge, S., 1867: Norrœn fornkvæði. Islandsk samling af folkelige oldtidsdigte om nordens guder og heroer, almindelig kaldet Sæmundar Edda hins fróða, Christiania.
Callmer, J., and E. Rosengren, 1997: ‘Gick Grendel att söka det höga huset...’ Arkeologiska källor till aristokratiska miljöer i Skandinavien under yngre järnålder. Rapport från ett seminarium i Falkenberg 16–17 november 1995, Halmstad (GOTARC series C 17).
Carlie, A., 2004: Forntida byggnadskult. Tradition och regionalitet i södra Skandinavien, Stockholm (Skrifter. Riksantikvarieämbetet arkeologiska undersökningar 57).
Carlie, A., 2006: Ancient building cults. Aspects of ritual tradition in southern Scandinavia, in A. Andrén, K. Jennbert and C. Raudvere (eds), Old Norse religion in long-term perspectives. Origins, changes, and interactions, Lund, 206–11.
Carlie, A., 2008: Magnate estates along the road. Viking Age settlements, communication and contacts in south-west Scania, Sweden, Acta archaeologica 79, 110–44.
Carsten, J., and S. Hugh-Jones (eds), 1995: About the house. Lévi-Strauss and beyond, Cambridge.
Davidson, H.R.E., 1964: Gods and myths of northern Europe, Harmondsworth.
Davidson, H.R.E., 1968: The road to hell. A study of the conception of the dead in Old Norse literature, New York.
Davidson, H.R.E., 1993: Boundaries and thresholds. Papers from a colloquium of the Katharine Briggs Club, Stroud.
De Certeau, M., 1984: The practice of everyday life, Berkeley, CA.
Eriksen, M.H., 2010: Between the real and ideal. Ordering, controlling and utilising space in power negotiations. Hall buildings in Scandinavia, 250–1050 CE, unpublished Master’s thesis, University of Oslo, Institute of Archaeology, Conservation and History.
Eriksen, M.H., 2011: Hallen og landskapet. Monumentalitet, liminalitet og transformasjon, Nicolay 113(1), 11–18.
Feilberg, H.F., 1907: The corpse-door. A Danish survival, Folklore 18(4), 364–75.
Fendin, T., 2006: Grinding processes and reproductive metaphors, in A.
Andrén, K. Jennbert and C. Raudvere (eds), Old Norse religion in long-term perspectives. Origins, changes, and interactions, Lund, 159–63.
Fredriksen, P.D., 2002: Karet/kroppen/identiteten. Spannforma leirkar i graver, unpublished cand.philol thesis, University of Bergen, Institute of Archaeology.
Gardeła, L., 2011: Buried with honour and stoned to death? The ambivalence of Viking Age magic in the light of archaeology, Analecta archaeologica ressoviensia 4, 339–76.
Gardeła, L., 2012: Entangled worlds. Archaeologies of ambivalence in the Viking Age, Aberdeen.
Gejvall, N.-G., 1955: Human bones in buildings, in M. Stenberger (ed.), Vallhagar. A Migration Period settlement on Gotland, Sweden. Part II, Copenhagen, 766–67.
Gennep, A. v., 1960: The rites of passage, London.
Geschwind, B.Z., 2005: Elden i rännan. Gravseden med kantrännor runt högar och stensättingar i Sverige, unpublished student paper, University of Stockholm, Department of Archaeology.
Gjerpe, L.E. (ed.), 2005a: Gravfeltet på Gulli. E18-prosjektet Vestfold, Bind 1, Oslo (Varia 60).
Gjerpe, L.E., 2005b: Uthus, kulthus, dodehus eller grav?, in L.E. Gjerpe (ed.), Gravfeltet på Gulli. E18-prosjektet Vestfold, Bind 1, Oslo (Varia 60), 147–51.
Gräslund, A.-S., 1969: Särdrag innom vikingatidens gravskick, in H. Christiansson and Å. Hyenstrand (eds), Nordsvensk forntid, Umeá (Skytteanska Samfundets handlingar 6), 133–50.
Gräslund, A.-S., 2001: Living with the dead. Reflections on food offerings on graves, in O. Sundqvist and A. Van Nahl (eds), Kontinuitäten und Brüche in der Religionsgeschichte. Festschrift für Anders Hultgård zu seinem 65. Geburtstag am 23.12.2001, Berlin (Ergänzungsbände zum Reallexikon der germanischen Altertumskunde 31), 222–35.
Gurevič, A.J., 1969: Space and time in the Weltmodel of medieval Scandinavia, Medieaval Scandinavia 2, 42–53.
Hagberg, L., 1937: När döden gästar. Svenska folkseder och svensk folktro i samband med död och begravning, Stockholm.
Hållans, A.-M., and C. Andersson, 1997: No trespassing. Physical and mental boundaries in agrarian settlements, in H. Andersson, P. Carelli and L. Ersgård (eds), Visions of the past. Trends and traditions in Swedish medieval archaeology, Stockholm, 583–602.
Hedeager, L., 1999: Skygger av en annen virkelighet. Oldnordiske myter, Oslo.
Hedeager, L., 2002: Scandinavian ‘central places’ in a cosmological setting, in L. Larsson and B. Hårdh (eds), Central places in the Migration and Merovingian periods. Papers from the 52nd Sachsensymposium, Lund, August 2001, Stockholm (Acta archaeologica Lundensia. Series in 8° 39), 3–18.
Hedeager, L., 2004: Dyr og andre mennesker. Mennesker og andre dyr.
Dyreornamentikkens transcendentale realitet, in A. Andrén, K. Jennbert and C. Raudvere (eds), Ordning mot kaos. Studier av nordisk förkristen kosmologi, Lund, 219–52.
Hedeager, L., 2011: Iron Age myth and materiality. An archaeology of Scandinavia AD 400–1000, London.
Heide, E., 2006: Spinning seidr, in A. Andrén, K. Jennbert and C. Raudvere (eds), Old Norse religion in long-term perspectives. Origins, changes, and interactions, Lund, 164–70.
Herschend, F., 1993: The origin of the hall in southern Scandinavia, Tor 25, 175–99.
Herschend, F., 1997: Livet i hallen. Tre fallstudier i den yngre järnälderns aristokrati, Uppsala (Occasional Papers in Archaeology 14).
Herschend, F., 1998: The idea of the good in Late Iron Age society, Uppsala (Occasional Papers in Archaeology 15).
Herschend, F., 2009: The Early Iron Age in south Scandinavia. Social order in settlement and landscape, Uppsala (Occasional Papers in Archaeology 46).
Hillier, B., and J. Hanson, 1984: The social logic of space, Cambridge.
Holmquist, L., 2011: Birka’s garrison and its warriors. Professionalism and elite in Scandinavian Viking Age society, in M. Rębkowski (ed.), Ekskluzywne życie - dostojny pochówek. W kręgu kultury elitarnej wieków średnich (Wolińskie Spotkania Mediewistyczne 1), 223–32.
Holmquist Olausson, L., 1990: ‘Älgmannen’ från Birka. Presentation av en nyligen undersökt krigargrav med människooffer, Fornvännen 85, 175–82.
Holmquist Olausson, L., 1996: Älgmannen under tröskeln, Historiska nyheter 61, 8–9.
Holmqvist, W. (ed.), 1961: Report for 1954–1956, Stockholm (Excavations at Helgö I).
Holmqvist, W., and K.-E. Granath, 1969: Helgö. Den gåtefulla ön, Stockholm.
Husetuft, N., 1933: Likferdsdøri, Jol i Sunnfjord 8, 31.
Jessen, E., 1862: Undersøgelser til nordisk oldhistorie, Copenhagen.
Johansson, M., 1993: Sydvästportar i gravar från Mälarområdet, unpublished student paper, University of Stockholm, Department of Archaeology.
Kaliff, A., 1997: Grav och kultplats. Eskatologiska föreställningar under yngre bronsålder och äldre järnålder i Östergötland, Uppsala (AUN 24).
Kjos, O., 2009: Rapport arkeologisk utgravning. Bosetningsspor og gravminner. Hovet, 65/1 m.fl. Valle kommune, Aust-Agder, unpublished excavation report, University of Oslo, Museum of Cultural History, topographical archive.
Komber, J., 1989: Jernalderens gardshus. En bygningsteknisk analyse, Stavanger (AmS-varia 18).
Kristensen, T.S., 2010: Husgeråd som husoffer, Primitive tider 12, 61–70.
Kristoffersen, S., 1995: Transformation in Migration Period animal art, Norwegian archaeological review 28, 1–15.
Kristoffersen, S., 2000: Sverd og spenne. Dyreornamentikk og sosial kontekst, Kristiansand (Studia Humanitatis Bergensia 13).
Kristoffersen, S., 2004: Symbolism in rites of transition in Iron Age Norway, in M. Wedde (ed.), Celebrations. Selected papers and discussions from the Tenth Anniversary Symposion of the Norwegian Institute at Athens, 12–16 May 1999, Bergen, 287–303.
Kristoffersen, S., 2010: Half beast - half man. Hybrid figures in animal art, World archaeology 42(2), 261–72.
Lakoff, G., and M. Johnson, 1980: Metaphors we live by, Chicago.
Lang, J., 1984: The Hogback. A Viking colonial monument, in S.C. Hawkes, J. Campbell and D. Brown (eds), Anglo-Saxon studies in archaeology and history 3, Oxford, 83–176.
Larrington, C., 2007: Translating the Poetic Edda into English, in D. Clark and C. Phelpstead (eds), Old Norse made new. Essays on the post-medieval reception of Old Norse literature and culture, London, 21–42.
Larsson, L., 2011: A ceremonial building as a ‘home of the gods’? Central buildings in the central place of Uppåkra, in O. Grim and A. Pesch (eds), The Gudme-Gudhem phenomenon. Papers presented at a workshop organized by the Centre for Baltic and Scandinavian Archaeology (ZBSA), Schleswig, April 26th and 27th, 2010, Neumünster (Schriften des Archäologischen Landesmuseums Band 6), 189–206.
Lefebvre, H., 1991: The production of space, Oxford.
Lévi-Strauss, C., 1987: Anthropology and myth. Lectures 1951–1982, Oxford.
Lindqvist, S., 1941: Gotlands Bildsteine, Stockholm.
Lloyd-Smith, L., K. Nordström, A.-C. Larsson and M. Rundkvist, 2002: Tempelvägen. Rapport från Arkeologikonsult 2002:2. Delundersökning av Åbygravfältet i Västerhaninge, unpublished excavation report, Arkeologikonsult.
Løken, T., 1987: The corrolation between the shape of grave monuments and sex in the Iron Age, based on materials from Østfold and Vestfold, in R. Bertelsen, A. Lillehammer and J.-R. Næss (eds), Were they all men? An examination of sex roles in prehistoric society, Stavanger (AmS-Varia 17).
Løken, T., 2001: Oppkomsten av den germanske hallen. Hall og sal i eldre jernalder i Rogaland, Viking 64, 49–86.
Lund, J., 2009: Åsted og vadested. Deponeringer, genstandsbiografier og rumlig strukturering som kilde til vikingetidens kognitive landskaber, Ph.D. thesis, University of Oslo, Faculty of Humanities.
Lund, J., 2013: Fragments of a conversion. Handling bodies and objects in pagan and Christian Scandinavia AD 800–1100, World archaeology, 45(1), 46–63.
Mauss, M., 1979: Sociology and psychology. Essays, London.
Munch, P.A., 1852: Det norske folks historie, Christiania.
Myhre, B., 1980: Gårdsanlegget på Ullandhaug I. Gårdshus i jernalder og tidlig middelalder i Sørvest-Norge, Stavanger (AmS skrifter 4).
Myhre, B., 1992: Funderinger over Ullandhaugs bosetningshistorie, in A.K. Skår (ed.), Gammel gård gjenoppstår. Fra gamle tufter til levende museum, Stavanger (AmS Småtrykk 26), 47–68.
Myrberg, N., 2005: Burning down the house. Mythological chaos and world order on Gotlandic picture stones, Current Swedish archaeology 13, 99120.
Niles, J.D., T. Christensen and M. Osborn, 2007: Beowulf and Lejre, Tempe.
Nordanskog, G., 2006a: Föreställd hedendom. Tidigmedeltida skandinaviska kyrkportar i forskning och historia, Lund.
Nordanskog, G., 2006b: Misconceptions concerning paganism and folklore in medieval art. The Roglösa example, in A. Andrén, K. Jennbert and C. Raudvere (eds), Old Norse religion in long-term perspectives. Origins, changes, and interactions, Lund, 308–12.
Nordberg, A., 2002: Vertikalt placerade vapen i vikingatida gravar, Fornvännen 97, 15–24.
Norr, S., 1996: A place for proletarians? A contextual hypothesis on social space in Roman and Migration Period long-houses, Current Swedish archaeology 4, 157–64.
Parker Pearson, M., 1999: The archaeology of death and burial, Stroud.
Parker Pearson, M., 2006: The origins of Old Norse ritual and religion in
European perspective, in A. Andrén, K. Jennbert and C. Raudvere (eds), Old Norse religion in long-term perspectives. Origins, changes, and interactions, Lund, 86–91.
Parker Pearson, M., and C. Richards, 1994a: Architecture and order. Approaches to social space, London.
Parker Pearson, M., and C. Richards, 1994b: Architecture and order. Spatial representation and archaeology, in M. Parker Pearson and C. Richards (eds), Architecture and order. Approaches to social space, London, 38–72.
Paulsson-Holmberg, T., 1997: Iron Age building offerings, Fornvännen 92, 163–75.
Petersen, J., 1933: Gamle gårdsanlegg i Rogaland. Fra forhistorisk tid og middelalder, Oslo.
Price, N.S., 2002: The Viking way. Religion and war in Late Iron Age Scandinavia, Uppsala.
Price, N.S., 2008a: Bodylore and the archaeology of embedded religion. Dramatic licence in the funeral of the Vikings, in D.M. Whitley and K. Hays-Gilpin (eds), Faith in the Past. Theorizing Ancient Religion, Walnut Creek, CA, 143–66.
Price, N.S., 2008b: Dying and the dead. Viking Age mortuary behaviour, in S. Brink and N.S. Price (eds), The Viking world, London, 257–73.
Price, N.S., 2010: Passing into poetry. Viking Age mortuary drama and the origins of Norse mythology, Medieval archaeology 54, 123–56.
Ramqvist, P.H., 1992: Högom. The excavations 1949–1984, Umeå.
Reynolds, A., 2009: Anglo-Saxon deviant burial customs, Oxford.
Rødsrud, C., 2007: Graver og bosetningsspor på Bjørnstad (lokalitet 44), in G.A. Bårdseth (ed.), Hus, gard og graver langs E6 i Sarpsborg kommune. E6-prosjektet Østfold Band 2, Oslo (Varia 66), 91–192.
Rønne, O., 2008: Seierstad 22. Lokalitet med spor etter hus fra før-romersk jernalder, rester av utpløyde gravhauger, ildsteder og kokegroper, in L.E. Gjerpe (ed.), Hus, boplass- og dyrkningsspor. E18-prosjektet Vestfold Bind 3, Oslo (Varia 73), 301–16.
Rundkvist, M., 2012: The secondary use of picture stones on Gotland prior to the first stone churches, with a typology of picture stone outline shape, in M.H. Karnell (ed.), Gotland’s picture stones. Bearers of an enigmatic legacy, Gotland (Gotlänsk Arkiv 84), 146–212.
Sander, B., 1997: Cemetery 116, Stockholm (Excavations at Helgö XIII).
Schmidt, H., 1999: Vikingetidens byggeskik i Danmark, Aarhus.
Skov, H., 1994: Hustyper i vikingetid og tidlig middelalder. Udviklingen af hustyperne i det gammeldanske omráde fra ca. 800–1200 e. Kr., Hikuin 21, 139–62.
Skov, H., 2002: The development of rural house types in the old Danish region 800–1500 A.D., in J. Klapste (ed.), The rural house, from the Migration Period to the oldest still standing buildings (Ruralia IV), 30–33.
Skre, D., 2001: The social context of settlement in Norway in the first millenium AD, Norwegian archaeological review 34(1), 1–34.
Söderberg, B., 2005: Aristokratiskt rum och gränsöverskridande. Järrestad och sydöstra Skåne mellan region och rike 600–1100, Stockholm.
Söderberg, B., 2006: Några perspektiver pá kulten i en härskarmiljö. Järrestad under yngre järnålder, in M. Anglert, M. Artursson and F. Svanberg (eds), Kulthus & dödshus. Det ritualiserade rummets teori och praktik, Stockholm, 153–66.
Solheim, S., 1965: Lik, in Kulturhistorisk leksikon for nordisk middelalder, Copenhagen, 550–1.
Solli, B., 2002: Seid. Myter, sjamanisme og kjønn i vikingenes tid, Oslo.
Steinsland, G., 2002: Herskermaktens ritualer. Kan mytologien sette oss pá spor av riter, gjenstander og kult knyttet til herskerens intronisasjon?, in K. Jennbert, A. Andrén and C. Raudvere (eds), Plats och praxis. Studier av nordisk förkristen ritual, Lund, 87–104.
Steinsland, G., 2005: Norrøn religion. Myter, riter, samfunn, Oslo.
Stutz, L.N., 2006: Escaping the allure of meaning. Toward new paradigms in the study of ritual in prehistory, in A. Andrén, K. Jennbert and C. Raudvere (eds), Old Norse religion in long-term perspectives. Origins, changes, and interactions, Lund, 95–98.
Stutz, L.N., 2008: Capturing mortuary ritual. An attempt to harmonize archaeological method and theory, in L. Fogelin (ed.), Religion, archaeology, and the material world, 159–78.
Stutz, L.N., 2010: The way we bury our dead. Reflections on mortuary ritual, community and identity at the time of the Mesolithic-Neolithic transition, Documenta praehistorika 37, 33–42.
Stylegar, F.-A., 2007: The Kaupang cemeteries revisited, in D. Skre (ed.), Kaupang in Skiringssal, Aarhus (Norske Oldfunn XXII), 65–101.
Svanberg, F., 2003: Death rituals in south-east Scandinavia AD 800–1000, Bonn (Acta archaeologica Lundensia, Series in 4°).
Thäte, E.S., 2007: Monuments and minds. Monument re-use in Scandinavia in the second half of the first millennium AD, Bonn.
Trumbull, H.C., 1896: The threshold covenant or the beginning of religious rites, Edinburgh.
Tuan, Y.-F., 1977: Space and place. The perspective of experience, London.
Turner, V.W., 1967: Betwixt and between. The liminal period in rites de passage, in Turner, The forest of symbols, Ithaca, NY.
Turner, V.W., 1977: The ritual process. Structure and anti-structure. The Lewis Henry Morgan Lectures presented at the University ofRochester, Rochester, New York, Ithaca, NY.
Unwin, S., 2007: Doorway, London.
Unwin, S., 2009: Analysing architecture, London.
Weibull, L., 1911: Kritiska undersøkningar i Nordens historia omkring år 1000, Lund.
Weibull, L., 1918: Historisk-kritisk metod och nutida svensk historieforskning, Lund.
Welinder, S., 1993: Pots, females and food, Current Swedish archaeology 1, 165–9.
Wilson, P.J., 1988: The domestication of the human species, New Haven, CT.
Wylie, A., 1985: The reaction against analogy, Advances in archaeological method and theory 8, 63–111.
Zachrisson, T., 2004: The holiness of Helgö, in H. Clarke and K. Lamm (eds), Exotic and sacral finds from Helgö, Stockholm (Excavations at Helgö XVI), 143–75.
Примечания
1 Marianne Hem Eriksen (2013). Doors to the dead. The power of doorways and thresholds in Viking Age Scandinavia. Archaeological Dialogues, 20, pp 187–214 doi:10.1017/S1380203813000238. Все сноски далее являются примечаниями переводчика.
2 Лиминальность, пороговое или переходное состояние
3 Симон Анвин (Simon Unwin) — профессор архитектуры Университета Данди (Великобритания), автор одного из наиболее известных и популярных во всем мире учебников по основам архитектуры. Упоминаемая далее «идентификация места» подразумевает, что сооружение становится точкой отсчета и устанавливает пространственные правила для взаимоотношений: между людьми с высоким статусом и более низким, с объектом культа и его поклонниками; между мастером церемоний и ее участниками.
4 В английском тексте — ritualized door, т.е. двери, которые были приданы ритуальные качества. Более привычный оборот «ритуальные двери» (изначально созданные таковыми) не передавал бы тот нюанс, что и обычные двери можно «перевести» в ритуальные.
5 В тексте gables, англ. фронтон, верхняя часть фасада под крышей или украшение над окнами и дверями соответствующего вида. Однако, вероятно, имелись в виду торцы зданий.
6 Risāla, с арабского «сообщение» или «послание». В русском переводе А. П. Ковалевского полное название: «Книга Ахмада Ибн-Фадлана Ибн-Аль-'Аббаса Ибн-Рашида Ибн-Хаммада, клиента Мухаммада Ибн-Сулаймана, посла Аль-Муктадирак царю славян».
7 В русском переводе А.И. Корсуна этот момент не отражен. В оригинале строфа звучит как: Þá reið Óðinn //fyrir austan dyrr,//þar er hann vissi//völu leiði (Тогда поскакал Один //к востоку от двери, //там, где он ведал,// вёльвы могила).
8 «Заклинание Гроа» (Grógaldr) является первой песней в составе «Речей Свипдага» (Svipdagsmál), вторая — «Речи Многомудрого» (Fjölsvinnsmál).
9 Высокое Средневековье — период европейской истории, охватывающий приблизительно XI–XIV века. Эпоха Высокого Средневековья сменила раннее Средневековье и предшествовала позднему Средневековью.
10 Речь идёт о разновидности памятных камней, называемой в Англии hogback — «гребень» (горы или спины животного).
11 Отрывок приводится по английскому тексту статьи. В русском перевода саги упоминание про двери кухонной постройки (eldhúsdyr) упрощено до «дверей дома».
Перевод с английского Н. Топчий